Du har förstört det vi hade.
Du sårade mig. Du som lovat att alltid backa upp mig no matter what. Du har förstört det vi hade. Du har förstört min tillit till dig. Jag kommer aldrig någonsin lyssna på dina ord igen utan att minnas vad du gjort. Det är så jävla ofattbart, så jävla egoistiskt. Jag förstår bara inte. Du av alla som var min förebild, en stor del av mitt hjärta. Du som alltid varit så jäkla bra, blev plötsligt inte värd ett skit i mina ögon. Jag vill blunda och tänka på annat, men det kan jag inte. Jag vill inte behöva ta ansvaret längre för det du har gjort.
Du sårade mig så jävla hårt att jag aldrig kommer kunna se på dig igen. Och det värsta av allt, är att det inte är bara mig du sårat.
Tack Jimmy för att du finns för mig. Det betyder så otroligt mycket. Jag älskar dig.
Du sårade mig så jävla hårt att jag aldrig kommer kunna se på dig igen. Och det värsta av allt, är att det inte är bara mig du sårat.
Tack Jimmy för att du finns för mig. Det betyder så otroligt mycket. Jag älskar dig.
Just nu går saker o ting tungt.
Jag vill så gära vara bäst i världen. Jag vill så gärna alltid förstå. Jag vill så gärna hoppas. Men det kan jag inte längre. Det är som att jag fallit ner i ett mörkt hål, och desperat försöker hitta utvägar utan att lyckas. Jag ramlar ner igen, och får börja om. Och efter ett tag blir den proceduren uttjatad, och man tappar det lilla hopp som finns kvar. Men jag vill inte det. Jag vill vara stark. Jag vill tro & hoppas. Men det kanske redan är försent. Jag vill inte att allt bara ska ta slut...
Jag önskar att jag var lite mer som du.
Jag önskar att jag var lite mer som du.
Jag kryper in i kroppen och gömmer mig.
Är rädd för ensamheten och mörkret som sakta slinker in genom glipan i dörröppningen. Jag gömmer mig under täcket tätt intill min kära nallebjörn i hopp om att vara skyddad. Men jag har fel. Det tar sig in ändå. Förvränger mitt huvud. Och jag försvinner bort.
-
Vill dra täcket över huvudet och slippa tänka. Slippa dom där bitande tankarna som gör så ont. Fantiserandet om att bli lämnad. Om allt. Helst av allt skulle jag bara vilja somna in ett tag. Undvika det som nu bryter ner mig totalt. Jag har ingen att döma. Jag själv är faktorn till det. Trots detta, kan jag fortfarande inte förmå mig att sluta tänka på allt som trasar sönder mig inombords. Det gör så fruktansvärt ont
-
Jag tror aldrig att jag haft denna panik. Detta jävla mörker omkring mig. Jag vill bara bli förstådd. Men vem fan bryr sig? Orkar inte, vill bara flyga runt ensam i min bubbla och slippa ta konsekvenser. Inte bry sig. Slippa få denna panik. Slippa fälla dom där salta tårarna som fräter så det gör så ont, när dom sipprar nerför kinderna.
Det är snarlikt plus minus noll hela tiden. Och jag vill inte stå still här längre. Jag vill fan komma någonvart. Bakåt eller framåt, det kvittar. Huvudsaken är att jag slipper den här känslan. Känslan av att vara rädd. Känslan att vara besviken på sig själv. Känslan av att inte orka ta ett ytterligare steg.
Det låser sig. Och jag sitter fast. Jag vill bara att nån ska dra upp mig igen. Få mig att stå på egna ben. Jag kan inte göra det själv, jag är så fruktansvärt rädd. Mina ben darrar och jag faller varje gång jag försöker.
Det är snarlikt plus minus noll hela tiden. Och jag vill inte stå still här längre. Jag vill fan komma någonvart. Bakåt eller framåt, det kvittar. Huvudsaken är att jag slipper den här känslan. Känslan av att vara rädd. Känslan att vara besviken på sig själv. Känslan av att inte orka ta ett ytterligare steg.
Det låser sig. Och jag sitter fast. Jag vill bara att nån ska dra upp mig igen. Få mig att stå på egna ben. Jag kan inte göra det själv, jag är så fruktansvärt rädd. Mina ben darrar och jag faller varje gång jag försöker.
Love is the strongest strength.
Tappar medvetandet och faller ner, neråt där ingen varken kan se eller höra mig. Varför?
Tankarna svindlar runt likt en tumlingsmaskin. Men svaren rinner ut i avloppet. När kommer jag hitta dom? Jag börjar att tappa tålamodet nu.
Tankarna svindlar runt likt en tumlingsmaskin. Men svaren rinner ut i avloppet. När kommer jag hitta dom? Jag börjar att tappa tålamodet nu.
If I don't say this now, I'll surely break down.
Allt tumlas runt. Pendlande från drömmar till verklighet. Kärlek till hat. Sanning till lögn.
Varför ska det alltid vara så svårt att fatta sina egna beslut, och göra det som är bäst? Varför ska man alltid sätta sig i klistret undermedvetet fast man lärt sig att inte göra det? Varför ljuga inför sin själ när man ändå så naket står där utan något att säga när det väl händer?
Man vill leva i en dröm. Men ändå famlar man bland mörkret i verkligheten. Ångest blir till lycka. Lycka blir till hat. Allt raseras på en sekund. Allt blir tyngdlöst och underbart på en sekund.
Åren går. Man blir mer erfaren. Men tillslut faller man tillbaks igen. Och där sitter man.. Fast.
Varför ska det alltid vara så svårt att fatta sina egna beslut, och göra det som är bäst? Varför ska man alltid sätta sig i klistret undermedvetet fast man lärt sig att inte göra det? Varför ljuga inför sin själ när man ändå så naket står där utan något att säga när det väl händer?
Man vill leva i en dröm. Men ändå famlar man bland mörkret i verkligheten. Ångest blir till lycka. Lycka blir till hat. Allt raseras på en sekund. Allt blir tyngdlöst och underbart på en sekund.
Åren går. Man blir mer erfaren. Men tillslut faller man tillbaks igen. Och där sitter man.. Fast.
Kan ingen hjälpa mig att komma lös?
Lilla my är i sin egna lilla såpbubbla.
Snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp.
Kan vi inte vara nära bara en minut.
Är det nu, nu som det tar slut?
Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer.
Jag saknar känslan av att ha någon nära att hålla om. Men jag ryser av tanken att inte kunna välja fritt.
Jag är rädd för att bli ensam & lämnad. Men jag är skräckslagen för att fastna.
Jag vill vakna upp på morgonen i någons famn. Men jag fruktar att bara bli testad.
Jag vill finna dig. Du som ska göra mig evigt lycklig. Snälla... Kan du inte åtminstone säga hej? Så att jag vet. Så att jag kan se framemot den dagen. Dagen då jag glömmer allt som gått förbi. Och lever för nuet.
Dagen då även jag kan bli mig själv igen.
Jag är rädd för att bli ensam & lämnad. Men jag är skräckslagen för att fastna.
Jag vill vakna upp på morgonen i någons famn. Men jag fruktar att bara bli testad.
Jag vill finna dig. Du som ska göra mig evigt lycklig. Snälla... Kan du inte åtminstone säga hej? Så att jag vet. Så att jag kan se framemot den dagen. Dagen då jag glömmer allt som gått förbi. Och lever för nuet.
Dagen då även jag kan bli mig själv igen.
Smaken av salta tårar.
Cause now I am flying higher than I ever could imagine,
And I was supposed to be scared of heights, like what happened?
I guess we changed, some for the better, some for the worse.
I'm stuck somewhere between and it hurts.
Cause now I am flying higher than I ever could imagine.
And I was supposed to be scared of heights, like what happened?
I guess we changed, some for the better, some for the worse.
I'm stuck somewhere between. And it hurts.
I can't help it, now I'm there again.
Until We Bleed. ♥
Tårarna faller och jag finner inga svar. Inga skäl och inga anledningar. Det bara är så. Det fattas något inom mig. Men jag vet inte vad. Jag fortsätter blunda. Det går alltid enklast så.
Ett väldans försenat inlägg.
Jag måste bara ta mig tid och skriva om vårat vackra grannland Norge.
Det som hände i fredags kväll är helt vansinnigt sjukt. För det första så är Norge likamed Sverige. Alltså kunde det likagärna ha hänt här.
Och den galningen som gjorde det, kan helt enkelt inte varit kry i huvet. Alla människor som dog. Runt ett åttiotal. 68 ungdommar sköts ihjäl på ett läger. Pågrund av deras politiska åsikter. Allt från 13-åringar upp till 20-åringar.
Dom här ungdommarna ska inget annat än att hyllas.
Tur i oturen att min älskade släkt inte bor i Oslo. Utan i Trondheim. Tack å lov för det säger jag bara! ♥
Jag tänker på er alla drabbade och alla som omkom. Hoppas att den jäveln får en riktig smäll tillbaks för det han gjort.
Norway is our sister. Our soulmate.
Det som hände i fredags kväll är helt vansinnigt sjukt. För det första så är Norge likamed Sverige. Alltså kunde det likagärna ha hänt här.
Och den galningen som gjorde det, kan helt enkelt inte varit kry i huvet. Alla människor som dog. Runt ett åttiotal. 68 ungdommar sköts ihjäl på ett läger. Pågrund av deras politiska åsikter. Allt från 13-åringar upp till 20-åringar.
Dom här ungdommarna ska inget annat än att hyllas.
Tur i oturen att min älskade släkt inte bor i Oslo. Utan i Trondheim. Tack å lov för det säger jag bara! ♥
Jag tänker på er alla drabbade och alla som omkom. Hoppas att den jäveln får en riktig smäll tillbaks för det han gjort.
Norway is our sister. Our soulmate.
Samvetet står på spel..
Blev ingen träning för min del ikväll. Blev så förbannat jävla less, så jag gick och satte mig i bilen.
Har ingen aning om hur jag ska göra längre. Jag vill ju mest av allt fortsätta spela. Men jag vill samtidigt inte. Jag tycker det inte är lika kul. Jag tycker inte om att spela i Ragunda. Jag tycker inte om vårt lag. Och jag HATAR min inställning. Jag kan bara inte ändra på den. Och de är det som avgör hur bra jag spelar. Det är inte om jag är i form eller inte. Det handlar bara om min inställning. Om den är på topp går allt super-galant och precis som jag vill. Är den dock INTE på topp, så raseras allt. Och det är just det som håller på att hända.
Jag får bara ångest, orkar inte ta beslut. Jag har ingen motivation kvar alls. Fitta,
Har ingen aning om hur jag ska göra längre. Jag vill ju mest av allt fortsätta spela. Men jag vill samtidigt inte. Jag tycker det inte är lika kul. Jag tycker inte om att spela i Ragunda. Jag tycker inte om vårt lag. Och jag HATAR min inställning. Jag kan bara inte ändra på den. Och de är det som avgör hur bra jag spelar. Det är inte om jag är i form eller inte. Det handlar bara om min inställning. Om den är på topp går allt super-galant och precis som jag vill. Är den dock INTE på topp, så raseras allt. Och det är just det som håller på att hända.
Jag får bara ångest, orkar inte ta beslut. Jag har ingen motivation kvar alls. Fitta,
