▲ emiliala ▲

Operationen gick förväntansvärt bra. Men jag fick såklart ett par ångestattacker när jag kom till sjukhuset, och när jag gick in i uppvakningsrummet. 

Det blev väntetid i cirka 1,5-2 timmar. Så istället för att sitta och vänta i väntrummet, vändje jag mig vid sjukhussängen, miljön och narkosläkarna osv. Bara för att jag inte skulle få ännu en ångestattack för att allt skulle gå så snabbt.

 

Väl inne i operationsrummet var jag rätt lugn, lite nervös. Sängen var skön så det gjorde helt klart saken bättre. Sövningen var det värsta med allting. Jag fick hallucinationer. Det tog jättelång tid, och kroppen krampade och jag kunde inte röra mig. Allt tonades sakta ut och tillslut hörde jag bara pipet från narkosmaskinen. Det var väldigt smärtsamt dom första 20 sekunderna, inte alls som förra gången jag opererade mig.

 

När jag låg på uppvaket och kvicknade till, mådde jag jätteilla och det kändes som att jag skulle svimma. Jag spydde upp massa galla, fick en voltaren och sen blev det bra. Mamma och jag åkte hem till henne, vilket var väldigt jobbigt när hon körde rally i svängarna.

Jag slocknade i mammas säng, och sen kom Gunilla och hämtade mig och vi for hem till Håsjö. Där jag fick vara alldeles själv för att pappa var på tältning, och Gunilla på ett möte.
Men gissa vad? Min underbara Jimmy kom och överraskade mig på kvällen. Så himla omtänksamt. Han stannade hos mig ända tills jag höll på att somna. ♥

 

Just nu känns det rätt okej. Jag ska ta en alvedon + en ipren ett par gånger om dagen för att slippa spänningarna som uppstår i öronen. Det är lite obehagligt.