▲ emiliala ▲

 

Jag mår sämst, utan en enda överdrivt i den meningen. Jag orkar inte ta mig till skolan längre. Jag orkar inte äta. Jag kan inte sova. Och jag kan knappt gå upp ur sängen. Jag är inne i en sån oerhört djup depressionssvacka så jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Jag är livrädd, orolig för hur länge jag kommer må såhär. Jag har blodbrist, och måste åka in till sjukhuset. Blodbrist gör en ännu mer deprimerad och framförallt trött så jag är yr hela tiden och det känns som att jag ska svimma så fort jag ställer mig upp. Det kan bara inte bli sämre. Mitt liv är en enda stor bergochdalbana nu, och minsta lilla skulle få mig att inte orka nånting längre.

 

Jag är så hemskt, hemskt ledsen, men jag kan inte fortsätta blogga. Jag mår så äckligt jävla dåligt, och jag vill inte behöva känna mig pressad till att sköta mina plikter. För jag har inga plikter så länge jag mår såhär. Egentligen tog det emot att skriva det här inlägget, men jag vill inte behöva skämmas över det. Och jag orkar inte kommentarer såsom: "kan du inte uppdatera bloggen?" för nu har jag all rätt att tänka på mig själv och mitt bästa för en gångs skull. Jag vill inte leva vardagen genom att vara andra till lags, jag orkar inte bry mig längre. För hur ska jag kunna göra alla måsten här i livet när jag knappt orkar med mig själv. Jag har för mycket känslor som tär på mig. Jag älskar för mycket, och tänker för lite.
Ta en funderare och sluta läs min blogg, tack